Harald Ernbergs resa med kronprinsen till USA 1938 (Dr Ernberg var Kronprinsens livmedikus)

Sammanställd av hans dotterson -Jonas Hök

Av vilken anledning åkte kronprinsen till USA 1938?

 

       
        Calmare Nyckel på uppdrag att grundlägga Nya Sverige i Delaware-USA 1638 

En expedition bestående av fartygen Calmare Nyckel och Fogel Grip, bekostad av hälften svenskt, hälften holländskt kapital utrustades 1637. Avsikten var att söka ekonomiska kompensationer för till Preussen förlorade tullinkomster och att söka nya avsättningsmöjligheter för den svenska kopparen. I mars 1638 anlände fartygen till Paradisudden i Delawarefloden, där man köpte jord av indianerna och uppförde fastningen Fort Christina. Några år senare utlöstes holländarna och kompaniet blev en rent svensk angelägenhet. 1654 anlände med skeppet Örnen kolonister och soldater, men förstärkningarna hjälpte inte. 1655 erövrade holländarna Nya Sverige, som alltså var en svensk koloni åren 1638-1655.

      Är 1938 var det platsen för de största festligheter, som av svenskar någonsin firats i utlandet. Tre hundra år hade då förflutit sedan representanter för vårt folk första gången här landsteg här. Jamestown räknade 1938 cirka 45 tusen innevånare, och drygt hälften ansågs då vara svenskar. Näst i antal kom italienarna. Nord- och sydeuropéer sålunda här förenade, d.v.s. till någon mycket vänskaplig samvaro kom det nog aldrig. Därtill var nog det latinska blodet för hett och det germanska för svalt. Borgmästaren var då svensk och hette Carlson.  

                                               

 T.v: Nov æ Sueciæ Suecia Memor 2 kr. Mitten: Gustav V Rex. T.h.: Amerikanska halvdollarn 1938. Den präglades till hyllning av 300-årsminnet av bildandet av Nya Sverige. Upplagan gjordes i 20 000 exemplar. Svenska kyrkan avbildad, texten lyder: In God We Trust

Harald Ernberg följer kronprinsparet till USA 1938

Jag började leta efter Haralds reserapport över denna resa redan år 2002. Den skulle finnas på Riksarkivet (RA) men man letade och letade och sände mig sen till Slottsarkivet. Där letade man också, medan jag väntade i mysig miljö. I detta bibliotek, beläget i slottets medeltida källarvalv, kryper historiens vingslag inpå huden. Men nej, ”kanske Bernadottska arkivet, men sekretessbelagt, svåråtkomligt för dig” blev det föga hoppingivande svaret.

NEVER TAKE NO FOR AN ANSWER, mitt valspråk. Med ett brev i handen, skrivet av en f.d. tjänsteman på Riksarkivet, återvände jag dit 2005. I brevet stod:
      ”Visst finns livmedikus Ernbergs resa 1938 RA. Den fanns när jag började som
       arkivarie 1966. Jag skulle tro att den än i dag står i enskilda byråns låsta utrymme,
       kanske i en samlingskartong med smärre arkivbildare…”

Efter några timmars letande hittades akten, 28 foliosidor, inkomna till RA (en kopia) och stämplad ”3 nov 1942 BYRÅ nr 597, bilaga.” Berättelsen är personligt skriven, inte alls någon torr kanslisvenska. Den kan inte ha varit beställd av huvudpersonen för resan, kronprinsen, sedermera den blivande kung Gustaf VI Adolf. Där finns stavfel, rättelser och tillägg skrivna för hand, vilket bekräftar att rapporten var avsedd att läsas av andra än kronprinsfamiljen, t. ex. nu – sextiosju år senare av hans dotterson Jonas och andra efterkommande i den Ernbergska släkten. Jag har skrivit ner berättelsen på min dator för att möjliggöra detta. Det är en berättelse om lyx, champagne, kvinnokyssar och nattsudd, om vansinnesfärd i bilkortege i 160 km i timmen och detektiver i varje hörn. Om vackra kvinnor i dyra kreationer, svenska flaggan vajar för vinden (tack vare en fläkt), och svenskamerikaner i tusental vinkar gråtande utmed landsvägarna. Men där står också att läsa om kronprinsens njurstenskolik och blod i urinen, och sånt vill väl inte en kronprins se i sin egen reserapport?

      Harald berättar hur han föll för frestelsen att köpa sig en Oldsmobile för 850 dollar, som han betalade cash vid dess ilastning ombord vid hemfärden. (Stadd med hyfsad reskassa.). Men något körkort hade han inte då – och skaffade heller aldrig någonsin senare. Varför följde inte doktorinnan Anna med på resan? Alla andra män hade sina fruar med överallt på alla visningar, korteger och middagar. Hon kunde kanske ingen engelska?  Först en korrespondens rörande den dramatiska överfarten över Atlanten – som jag funnit i Slottsarkivet långt tidigare - innan vi låter oss njuta av Haralds egna ord i reserapporten.

Den dramatiska resan över Atlanten

I slottsarkivet finns telegram och utlåtanden av Harald Ernberg och andra angående kronprins Gustaf Adolfs och kronprinsessan Margaretas av England besök i USA 1938. Gustaf Adolf drabbades av njurstensanfall på resan. Delar av programmet fick istället hans son, prins Bertil, utföra. Harald var med som husdoktor. Ett tag var det dramatiskt men då höll Harald  ”ett lugnande tal till nationen” på radio till oroliga svenskar att ”läget är stabilt!”

På denna USA-resa var kronprinsen 56 år. Han ingick 1923 sitt andra gifte, då med lady Louise Mountbatten, se de båda på bilden t.h. Kronprinsen blev 1950 kung vid 67 års ålder, Gustaf VI Adolf, känd för sitt gedigna kunnande och stora intresse i arkeologi.

 

 Harald            gustav VI adolf m fru   

Harald Ernberg var Chef på Sachssksa barnsjukhuset 1911-1914 och 1919-1939.
                                   
Haralds korrespondens:

TELEGRAM inlämnat till M/S Kungsholms radiostation  22:00 (Fartygets tid).

Till Stockholm:

Kronprinsen har haft ett lindrigt anfall an njurstenskolik STOP Detta är nu på återgång STOP Allmäntillstånd fullt tillfredsställande STOP Kronprinsen avser ej ändra programmet.     
                                                    

ANSLAG på M/S Kungsholm I, II, III klass 22 juni 1938
H. K. H. Kronprinsen hade igår på morgonen ett anfall med symtom tydande på njurstenskolik. Symtomen äro nu på tydlig tillbakagång. Allmänna tillståndet är fullt tillfredsställande. Kronprinsen kommer att under de närmaste dagarna hålla sig till sängs.
                                                                                  

ANSLAG på M/S Kungsholm, fredagen den 24 juni, 1938
H. K. H. Kronprinsen har de sista två dygnen befunnit sig väl. Idag på morgonen har emellertid Kronprinsen ånyo besvärats av en lindrig attack av njurkolik. Allmäntillståndet är fullt tillfredsställande. Kronprinsen har för avsikt att i huvudsak fullfölja de första dagarnas program.
                                               
                                                       Livmedikus

                   

       M/S Kungsholm, byggd 1928, 17,5 knop, upphuggen i Bilbau 1965.
       1:a klass 209, 2:a klass 395, 3:e klass 940 passagerare. T.v. Frihetsgudinnan                                                             

TELEGRAM i H. K. H. Kronprinsens tjänst, inlämnat till M/S Kungsholms radiostation
den 25 juni 1938 (0:40 (fartygets tid). Svar betalt med 15 ord. Om bortrest, befordras telegram till sommarstället.
Professor Einar Key
Stockholm
Rekommendera en eller två urologer New York för utredning av Kronprinsens njurkolik hämaturi.
                                                 

TELEGRAM avsänt M/S Kungsholm 25 juni 1938

Till Konungen, Stockholm
Kronprinsen haft ytterligare ett par attacker njurstenskolik, tillståndet på intet sätt oroande.
                                                                                

TELEGRAM - avsänt M/S Kungsholm 26 juni 1938

Till Kungen, Stockholm
Upprepade kolikanfall tvingar mig tyvärr nu avstå allt deltagande i de närmaste dagarnas festligheter STOP Ernberg planerar konsultation och det finns ingen anledning till oro STOP Känner mig ganska kry mellan attackerna hälsar,
                                                Gusty
(Från sonen Gustaf Adolf till sin far, Gustav V.)                        

Haknes Pavilion, New York 30 juni 1938

The Crown Prince has been out of bed for a few hours and has had no recurrence of attacks of pain. Otherwise, his condition has remained unchanged. He has been able to receive a visit from President Roosevelt.
                                                Harald Ernberg M.D.
                                                Bentley Squier  M.D.
                                   

Medical Center, New York TT 28/6-38

Röntgenundersökning Kronprinsen idag har bekräftat diagnosen njursten. En liten sådan sten har passerat ner i vänstra urinledaren. Allmänna tillståndet utmärkt.
                                                                Läkarna
                                   
MEDDELANDE:
Kronprinsen lämnade igår kl. 2 Kungsholm som låg i Philadelphia hamn, per bil, åtföljd av mig, en sjuksköterska och sin kammartjänare, och for till Medical Center, ett av New Yorks bästa sjukhus. Kronprinsen tog där in på en sjukavdelning, där dr Bentley Squier är chef. På sjukavdelningen bor även jag. Bilresan tog 3 timmar, gick utmärkt och Kronprinsen kunde utan svårighet gå till och från bilen.

Röntgenundersökning idag har bekräftat min diagnos att det är fråga om njursten. En liten sådan kan tydligt ses i den vänstra urinledaren. Inga andra stenar synas på röntgenplåtarna.

Kronprinsens allmänna tillstånd är mycket gott. Ur medicinsk synpunkt synes mig situationen gynnsam. Kronprinsessan anlände sent igår afton till sjukhuset, där hon kommer att stanna hos Kronprinsen de närmsta dagarna.
                                               
                                                       Livmedikus

Brev med anhållan om en intervju

My dear Dr Ernberg,
Would it be possible for three of our reporters from the New York Post and World Telegram to obtain a short interview with Crown Prince Gustaf Adolf at time set by you, preferable as soon as possible? We should like to talk to Crown Princess, if she is willing.
                                    Yours very truly
                                    Mary Bussang
                                    New York Post (Handskrivet brev)

Dear Madam, 30/6-38

In reply to your communication to Dr Ernberg, Physician-in-Ordinary to His Royal Highness the Crown Prince of Sweden, I am desired by Their Royal Highness to inform you that it is regretted that the interview can not be granted, inasmuch as the Crown Princess never grants interviews, and the Crown Prince, particularly at the present time, does not feel in position to do so.
                                                Believe me, dear Madam,
                                                Yours very truly…

Brev med rekommendation på örtté som botemedel                    

From: F Stein
Specialität: Indische Drogen

His Highness, The Crownprince of Sweden,

Highness,
I regret to learn from last night’s newspaper, that your Highness is suffering from Kidney-stones. Since over 10 years I am dealing in exotic herbs and have pleasure in sending your Highness by same mail a sample packet of  KOEMIS KOETJING (Folia Osthosiphonis), Deutsch East Indian Kidney & Bladder Tea, together with directions for use.

This medical tea enjoys a good sale in various countries, particularly in Germany, and 2-3 weeks treatment is sure to pulverize the stones.

      Wishing your Highness a rapid recovery, I have the honour to be, 

                                    Highness,
                                    Your obedient Servant Mr Stein

DIRECTIONS:
Guaranteed non-poisonous, absolutely harmless, no after-effects and free from foreign admixture.

Drink every day 3 cups (early morning, mid-day, last thing at night), prepared like ordinary tea, 3 teaspoonful for 3 cups…
DIET:
Meal dishes (porridge, etc) fresh fish, plenty vegetables and fruit (no annanas) should form the main foods during the time of treatment. Very little meat, no alcohol, no eggs, no pepper, no salt…

Svarsbrev angående örttét  to Mr Stein, June 8th 1938

Sir,      
   By order of His Royal Highness the Crown Prince of Sweden I have the honour to acknowledge the receipt of your communication of July 1st, and to express His best thanks for the sample of the tea which accompanied the same.

                                                Very truly Yours
                                                 Secretary…
                                                           

Haralds reserapport: Amerika resan 1938

       17/6. Avresa med extratåg 10.10 fr. Stockholm i Kronprinsens salongsvagn. I Göteborg vackert väder. Massor av folk. Sång på kajen. Delegation fr. Göteborg på ångaren. Torsten Ahlberg med fru. Fick stor hytt med 2 sängar. Holm som betjänt. Vid avresan fr. Stockholm Anna och Dora med till stationen. Bl. andra Kungen av Danmark, Prins Eugen, Prins Gustaf Adolf, Jarl.

                             
 
      Doktorinnan Anna ville inte till USA            Haralds dotter Dora vinkar av

      18/6. Vacker dag på Atlanten, men på natten dimma med sirener. Bad på morgonen i simhallen. Måltiderna med Kronprinsparet i en mindre matsal intill den stora. Dessutom Prins Bertil, Fröken Steuch, Rudbeck, Millar, Gyldenstolpe, Hägglöf och jag. Konversarionen karaktäristisk.

      19/6. Började blåsa rätt bra. Åtskilliga sjösjuka. Elviras sjukdom. Mrs Watson. Samtal med Schlyter, Fröken Hesselgren, Sachs, Levinson m.fl.

      20/6. Storm. På kvällen hård storm, 30 sekundmeter. Sjöar upp till kommandobryggan, d.v.s. sju våningar högt. På söndagen utomordentligt stämningsfull gudstjänst med finske kyrkoherden Sirenius som predikade och Biskop Rodhe officerade. Ett bord täckt med en svensk flagga var altare. En psalmsång, vars like jag knappast hört. Många av sångarna deltogo. Bland medresenärerna fruarna v. Dardel och Hagströmer, Fru Modig.
En av de första dagarna livbåtsmönstring på livbåtsdäcket. Under stormen kröpo allt flera under däck. Fartyget satta kraftigt. Det var ett ståtligt skådespel och ibland knakade och darrade hela båten när stäven var höjd och ny våg kom tätt inpå.

Tisdagen den 21. På morgonen vid ½ 8-tiden väcktes jag av Holm som bad mig komma till Kronprinsens hytt. Han hade sedan kl. 7 på morgonen haft smärtor i buken. Ingen ömhet. Smärtor i v. övre delen av buken. Ingen feber. Jag satte som tämligen säker diagnos njurstenskolik. Efter en stund hämaturi. Smärtorna lindrades bra med Tinct. Op. Under denna dag ytterligare något anfall.
I urinen makroskop, avsevärd hämaturi. Inga andra patol. elem. På em. dock sp. albumin. Överläggningar med Dr. Holmberg, där ett flertal – i hans mottagningsrum – sediment-undersökningar då och senare gjordes. Meddelade deltagarna i Royal Party på f.m. hur det stod till.

22/6. En bulletin anslogs följande dag (eller möjligen redan på tisdagskvällen) på ångarens samtliga avdelningar. Allmän förstämning ombord.
23/6. Någon av de föregående dagarna hörde jag på ett föredrag med färgade skioptkonbilder av Grossh. Sävenberg om Klippiga bergen. En av dagarna thé med finska delegationen, en annan dag ett dito där finnarna voro värdar. En kväll en bioföreställning, en film från förra århundradets Amerika i stora salongen.

Den 22:a och 23:e var Kronprinsen på en jämförelsevis inskränkt kost. Det föreföll som om anfallen ibl. Hade tendens att komma efter måltid. Dessa dagar emellertid särsk. den 23:e allt mindre känningar och i ett prov end. mikrosk. blodproppar. En mängd förfrågningar. Överläggningar om vilka delar av programmet som skulle strykas och om han skulle kunna deltaga.
Tänkte mig för min del i början – vid detta tillfälle – en snabb återresa som möjligt önskvärd. Preliminära förfrågningar om andra båtlägenheter hem till Europa, eventuellt med Bremen eller Aquitania gjordes. Inte så lätt att hålla humöret uppe på vederbörande själva. En kväll en film över Stockholms sjösättning i Triest. Andra kvällar dans.

24/6. Midsommardagen. Kronprinsen får nya anfall. Beslut om att han måste avstå från festligheterna de första dagarna. Ehuru på bulletinen på svarta tavlan anslås att han har för avsikt att om möjligt deltaga. Predikan av Biskop Rodhe. Stämningsfull med psalmsång (Nathan Söderbloms psalm).
Arhur Engbergs tal fick jag endast delvis höra. Telegram till Key med fråga om rekommendation av urulog från New-York. Vacker dans – folkdans på akterdäck – av personal från båten. Konsert av Livregementets orkester. Allmän dans kring majstången på akterdäck.

25/6. Mycket varmt. I vattnet enligt uppgift +260 C. Det var den verkliga golfströmmen. Sista dygnen höllo vi en något sydligare kurs än vanligt, mera direkt på Wilmington. Gingo emellan två isberg, det ena på ett avstånd av tolv svenska mil. P kommandobryggan resonemang med en av styrmännen: Internationell kontroll av isbergen. En amerikansk båt följer med det sydligaste isberget och står i radio-förbindelse med atlantångarna. Ett 70-tal ansågs vara på drift i två olika vattenströmmar. Smälta raskt när de komma ner i Golfströmmen. Endast en del av berget ligger ovan vatten. Större delen under. Men utom de rapporterade och kartlagda med hänsyn till deras växlande positioner kunna finnas andra som man ej känner till. Fortfarande motström och medvind, men vackert väder.
                         

                        Man mindes Titanics undergång under sin jungfrutur 1912
 
Föredrag av Edström om amerikanska seder och bruk. På kvällen cabaret i den proppfyllda och överhettade salongen. Dessförinnan the Captains dinner med ännu mera festlig prägel än annars. Tal av Prins Bertil. Under cabareten conferencier Kapten Wulf.
Dansöser, en tablå med svenskar och indianer, Wessblad (”efant terrible”), Johan Olof Johansson, m.m.

På kvällen samlades en del i röksalongen. Roligt samtal med Arthur Engberg om mångahanda. Slutligen om Hägerströms filosofi. E. bjöd slutligen på drink. Jag föreslog brorskål. ”Det var just det som var mening”. (Engberg) På akterdäck senare – vid 12-tiden – dans. Varmt. Lätt bris. Damernas kjolar fladdrade i vinden. Dansade med Fröken Steuch och Grevinnan Estelle Bernadotte.

Hägglöf slog mig på axeln: ”Amerikanskt bruk”. Prins Bertil: Du Bonnet. En viss avspänning efter beslutet om H:K:H: En ytterst egendomlig stämning på natten. Elvira var också ett av bekymren. Bernadottes pojke trevlig. Hallgren också ett litet bekymmer.

26/6. Svar fr. Key angående urolog. Benthler Squier rekommenderad, även av Watsons läkare och vän Evans. Telegram till Squier att komma till New-York, beslut om sjukhus. På f.m. möte  med de tre amerikanska örlogsmännen. En kryssare och två jagare. Vacker syn vid mötet. Fartygens girar. Manskapet mannade relingen. Salut från kryssaren. Ganska hög sjö. Det solbelysta ljusgröna skummet om bogarna gnistrade i solen. Övningar med Prins Bertil och hans gång.

 Läsning och dylikt omöjligt. Samtal lite smått med skilda delegater: Sävström, Sigfrid Hansson, Gen.dir. Eriksson, Curman, Stockenström, Öberg, Johan Nilson, Undén (svensk utrikesminister). På kvällen med Holsti och några andra finnar. En annan kväll med ett par fruar fr. Malmö och intendent Dalström m.fl. Dansen en egendomlig syn, särskilt när det var dimma och man då och då hörde sirenen.
Så småningom allt mera spänning inför ankomsten till Amerika. Radiosändningen från ångaren lyckades ej att genomföra.

27/6. Wilmington. Hällande regn. En bedrövlig syn. Floden gröngul och lerig av regnet. Stannade ombord hos Kronprinsen under det att delegationen m.fl. foro i land i fartygets barkasser. Solbert en angenäm bekantskap. Squier ombord. Redogjorde för den medicinska situationen i biblioteket. En liten man med ett gott sätt. Undersökningen blev rätt kort och gav mig då ej något direkt superlativt intryck. Perkuterade (”genomborrade”) i onödan och pratade samtidigt.Beslut om färd på Kungsholm (under natten till Philadelphia). På f.m. Prins Bertil pressintervjuad. Var så gott som ensam ombord med Kronprinsen, vilken behövde hjälp med åtskilligt och även sällskap. Då och då svar på förfrågningar.

28/6. I Philadelphia. Pressintervju med ett 10-tal journalister och några fotografer om Kronprinsen och resan: ”Are you going to have escort to New-York”? – ”No, I don´t believe, we are not accustomed to that in Sweden.” En: “I will warn you, you can be kidnapped.”  Tydligen allvarligt menat. Talade med Solbert om saken. Han sade till  polisofficer: ”På guvernörens befallning skall Kronprinsen ha poliseskort till New-York. (Guvernören var aldrig tillfrågad.)

      Vid 3-tiden embarkerade vi. Kronprinsen hade legat en vecka i säng. Rätt trött. Satte en gul ros i knapphålet på honom. Ombord – på däck – radiotal till Phiadelphia-högtidligheterna. Så i bilarna, den ena med Watsons, den andra Dr. Squiers. Kronprinsen och jag i den första bilen. Stråle med bagaget i den andra. 3 timmars färd. Genom Philadelphia flottstation. Kryssare med flaggspel. Vägen gick genom mycket tättbebyggda trakter. Fult. Vägarna kantade med bilservice-stationer och skyltar. Eskorten förde ett våldsamt liv. En vit polisbil och 2 motorcyklister. Ombyte vid de olika statgränserna, där vi så att säga avlämnades. Kommo in i New-York genom tunneln under Hudson river (end. för biltrafik).

      Upp till sjukhuset (Harkness Pavillion) vid ½ 7-tiden. Direkt upp i 11:te våningen. En bred elegant korridor med en golvbeläggning, som såg ut som svart marmor, men var gummimassa i svart och vitt, såg ut som plattor. Ett par sköterskor, den ena miss Wizler, klatschade glatt med ögonen. Miss Scott (alla kallades Miss eller Missis), superintendenten. Samspråk i solariet mycket ocermoniöst. Dr. Rathborn, en jätte med händerna i byxfickorna språkade lite med Kronprinsen. Dr. Squier tog aldrig upp någon annan anamnes (undersökningsmetod) än den jag lämnade.

     Kronprinsen i säng. Jag intog middag ensam i sjukhusets restaurang. ( = för dess gäster). Jag fick ett rum mitt emot Kronprinsen. De breda sängarna med deras mek. Anordningar. Höga, med pall. Badrum. Utsikten!

      29/6. (onsdag) Röntgenundersökning. En sten i vänstra ureteren 5 ctm ovanför ureterens utmynande i blåsan. Kände en otvivelaktig lättnad. Under natten (första natten) hade Kronprinsen en ny attack vid 12-tiden, för vilken jag väcktes av nattsköterskan (Miss Bennet) och fick ordinera. Tyckte det var en smula onödigt. Tyckte att läkaren på sjukhuset borde ha klarat det.

      30/6-2/7. Besåg barnavdelningen. Demonstrationer av fall. Dr. Wisch var t.f. överläkare. Dr. Mackintosh var bortrest. Egendomliga fall. Ej akuta. 4 fall demonstrerades. Inte så alldeles lätt följa somligas framställning. Besåg Squiers avdelning för njurkirurgi. S. demonstrerade röntgenplåtar. Fall av cystnjure med lyckad punktion av cystorna. Violett ljus vid demonstrationerna.

      30/6. Radiotalade från Rockefeller-Center. En magnifik byggnad. Studion ett medelstort rum. Fick provtala för att vederbörande skulle kunna bedöma om jag talade lagom högt. I sällskapet var Rudebeck och Fröken Steuch. Talade med vanlig, obetydligt höjt röstläge. Före dess fotografering framför ljudupptagaren. En egendomlig känsla att tusentals människor lyssnade i Sverige. (Det lär ha hörts bra.) Hörde efteråt Borgmästare Fants och Grevinnan Bernadottes anföranden.

      Middag på Ritz-Carlton. Väl en 15-20 tal. Prins Bertil presiderade. Satt mellan Mr. Batt, chef för S.K.F:s amerikanska fabrik och Nr. Fernström från trakten av Los Angelos. F. hade rest 4 dagar för att kuna vara med. Mr. F. berättade  2 gånger under middagen att han på sin egendom i Los angelos hade inplanterat björkar och granar. Hade sitt hem möblerat med möbler gjorda i Sverige. Rörande tal. F. talade på svenska med gråten i halsen. Salen: Väggarna målade som gröna träd. Taket en himmel med stjärnor. Oerhört brett stort bord. Mycket god stämning. Ira Morris, Kindblom.

      Den 1/7 cystoskopering som gjorde vederbörande rätt nervös. Lätt dilatation av uretermynningen.

     2/7. Biltur med Dr. Rathborn  genom Harlem (negerstaden). Ungefär 200 000 negrer i New-York. Pde hur många som gingo med hundar. Mycket barn. På middagen bjöd Dr. Rathborn mig att se en base-ball-match. ”Fina” platser, men till en början i solen – oerhört hett. Professionella spelade.

      

      Ett lag fr. Washington, ett från New-York. R. berättade, att en av dem hade en inkomst på 40 000 dollar, en annan över 80 000 (”more than the President”). En man kastar den hårda bollen mot the catcher som har kroppen och ansiktet väl skyddat. Spelreglerna ej lätta att förstå, trots Rathborns utläggningar. Deltagandet från publikens sida (c:a 15-20 000 åskådare) oerhört livligt. Ideliga kraftiga tillrop till den eller den spelaren. Spelarna ståtliga typer.

      1-2/7 delvis måltider ensam med Kronprinsen i sjukhusets matsal. Den 1 på kvällen middag på the Rainbowroom i Rockefeller-Center: Kronprinsen, Fröken Steuch, Rudebeck, Crane och jag.I 65:te våningen. Därefter, efter middagen, upp på taket ytterligare 5 våningar. Hissen gick till 65:te våningen nästan lika fört som till 5:te hemma. Lock för öronen. Musik av dansorkester under middagen. Uppträdande av varité-artister. Utsikten storartad och egenartad. På natten promenad hem. Rudebeck, Crane och jag däredter till en nattrestaurang på Brodway, som började kl. 12 midnatt (Casa Maguana). Mest komiska prestationer, så gott som uteslutande män, negerdanser, clown-liknande upptåg. Inga erotiska anspelningar. Inga råheter. Egentligen en ganska godmodigt barnslig komik. Publiken blandad.

      När vi kommo hem därifrån, gingo vi det ännu skarpt belysta brodway till hotellet. Därifrån tog jag en taxi till sjukhuset. När jag gav adressen sade chauffören: ”Jaså, Harkness Pavillion – det ligger vid Broadway”. – ”Nej, vid Broadway ligger det inte!”(Jag hade ej adressen på mig och visste ej att vissa entréer till sjukhuset vette åt Broadway. Genom att ringa i telefon till upplysningsbyrå fick jag den riktiga adressen Fort Washington Avenue 180. Taxin kostade 9 kr och jag kom hem kl. 3. Smög mig tyst upp och granskades av de båda detektiverna i solariet.
      Kom så småningom (detta var sannolikt den 5:te juli) underfund med att Harknes Pavillion bevakades natt och dag av detektiver.

                                           

                             Harkness Pavillion

”Här ser Ni inte en enda amerikan en sådan dag som i daG” (Squier). Dagen var strålande och ej besvärande varm. Egendomliga ljuseffekter mellan skyskraporna. Den blåa himmelen och de delvis dunkla, i dag rätt tomma gatorna. Inne i Bellevue Hospitals gård. Över i Brooklyn på den gamla Brooklynbron. Middag på Hotel Plaza. Elegant hall och matsal. Mera diskret än Ritz. Tydligen ej så besökt av turister. Middagen började med Honey – Dew Melon – fiskrätt, duva, glace, vitt vin. På hemvägen över George Washington-bron till New Jersey-sidan. Imponerande highways och bro. Hem till sjukhuset på kvällen.

      3/7. I går var jag för första gången ute och gick ett litet tag i parken med H.K.H. En vacker park. Härliga gräsmattor. Egendomliga träd. Bl.a. ett barrträd  med blad (utan bladnerver). H.K.H. visade sig mycket kunnig i fråga om träd och blommor. Bekväma trädgårdsstolar och soffor.
      Mr. Blacher var ytterst energisk dessa dagar. Han var en journalist i New-York Times och tillbringade hela dagarna i sjukhusets lobby eller där i närheten. Jag var vänlig emot honom och han visade sig i hög grad uppskatta detta. Fick roliga fotografier av honom.

      En av dagarna hade jag på em. bett Stråle väcka mig vid 8-tiden ej anande att jag skulle komma så sent hem på natten. Jag hade för övrigt varit sen ett par kvällar (det skulle bli ännu värre sedan!). Förmodligen hade Stråle fått reda på detta av nattsyster eller av detektiverna. När han kom in på morgonen och drog från gardinerna och tappade i vatten i badkaret sa han: ”Jag förstår inte att Livmedikus orkar med att leva så här på nätterna”. Jag var för sömnig att svara, kände mig träffad, men kom först när han avlägsnat sig ur rummet att tänka på att jag borde svarat: ”Det förstår inte jag heller!”

      På f.m. en promenad med Kronprinsen nedåt floden. Vi hade ingenting nämnt om promenaden förut, utan gingo helt enkelt. Snart märkte vi att vi voro följda på en 20 stegs avstånd av 2 detektiver. När vi stannade och beundrade utsikten eller tittade på någonting, gjorde de detsamma, alltid på avstånd.
      En rätt lustig beskrivning på promenaden i New York Times (min vän Mr. Blacher!).

      Samma dag på e.m. gick jag igenom Nursing Home med Miss Scott. 300 elever. 3-årig skola. Flertalet elever civilklädda mer eller mindre sminkade. I en stor sal förekom även dans tillställningar några gånger på året. Bibliotek med en mängd böcker. Ett rum till Florens Nightinggales minne. Rummen avsedda för elever rätt enkla och litet tråkigt möblerade. Parken härlig. Utsikt över Hudson River.

      4/7.Tjänstgjorde mycket som sällskap och uppvaktande till Kronprinsen. Diverse besök. På middagen kom President Roosvelt. En viss nervositet på sjukhuset. Fönstren putsades och blomsterbuketterna placerades omsorgsfullt i solariet. Jag: ”Om fönstren äro rena märker han ej.” Sköterskan: ”Men vi märker det.”
      Området närmast sjukhuset avspärrat av gående och ridande polis. Ett hundratal poliser. Presidenten kom omgiven av polisen på motorcyklar och företrädd av en vit polisbil.

      Kom upp på avdelningen i rullstol (se bild) och åkte in i solariet, följd av adjutanter och civilklädd svit. Hälsade på Kronprinsen och Kronprinsessan i solariet. Blev föreställd för honom. ”You are my Dr. Mackentosh I can understand.” Ett imponerande huvud och ett charmerande uppträdande. Glasdörrarna till solariet stängdes. Besöket varade en ½-timme. Avfärden liksom ditfärden i hög fart. Hög fart ”is the best safety”.
                      
President Roosevelt


      På kvällen tillbringade Kronprinsen och jag på Harkness Pavillion´s takterrass. Det var den 4 juli och det var ett fasligtknallande i stadenoch här och där en raket i skymningen. En festlig och ståtlig anblick när ljusen i staden längs floden i Central Park och i skyskraporna tändes. Språkade bl.a. politik och om Tyskland och den tjekovakiska frågan. Han ansåg att krig på våren varit överhängande. Hade varit tveksam om han själv kunde resa. Detta var anledningen till att General Thörnell ej medföljt på resan. Någon annan högre militär, som representerade samtliga försvarsgrenar fanns ej. Utvecklade också sina synpunkter på den interna politiken. I fråga om nationalekonomi: ”Läser man Heckscher och så talar med en bra praktisk finansman och lägger ihop det får man ett rätt så bra resultat. Cassel är för ensidig.”
 
      5/7. Besåg diverse ting på sjukhuset och var också nere på Ritz. Måltiderna med Kronprinsen i restaurangen på Harkness.

      6/7. Deltog jämte Kronprinsen i den första festligheten. Mr. Watsons lunch på Union Club 100-150 herrar. En av New-Yorks finaste klubbar. Pg vid småbord. Vid mitt bord bl.a. Sachs och Squier. Till lunchen promotion av H.K.H och Edström till hedersdoktorer vid Pennsylvania University. Vid lunch H.K.H:s första direkta tal till Amerika. Om de ekonomiska förhållandena. Bland gästerna en mängd spetsar inom börsen, industrien, finansen. Bl.a. Young, chef för General Electric, upphovsmannen till younglånet. Ett stiligt och kraftigt utseende. Besåg hastigt lokalerna efter lunchen. Fick sedan ett inbjudningskort att under en vecka vara klubbens gäst (Squier), något som jag dock aldrig hann använda mig av.

      På kvällen stor bankett på Waldorf Astoria, 1100 personer. Först en mottagning där en mängd personer presenterades för Kronprinsen. Honnörsborden på ena kortväggen: 2 långa bord. Jag blev placerad nere i salen. 8 eller 10 personer vid varje runt bord. Bredvid Mrs Leach.
      Hälsade på Herdis Reuter, som dessförinnan skrivit till mig. Efter måltiden en rad tal. De amerikanska voro Guvernörens och La Guardia New-Yorks Maire, en satt mörk man, halv-italienare. (Mrs Leach: ”första gången en man av italiensk börd haft en sådan post.”) La Guardias tal kulminerade i en rad: ”We admire”, etc gentemot Sverige och svenskarna. Briljant till innehåll och form.

      I början av festen, liksom vid senare dylika varpå var sin sida om orkestern en amerikansk och en svensk flagga placerad hängande ut i salen. Orkestern på en balkong. När Du gamla, Du fria och The Star-spangled Banner spelades, belystes flaggan av en strålkastare och bringades att fladdra genom en osynlig fläkt.
      Efter La Guardias tal, som hälsades med våldsamma applåder, var nästa talare Mr Aldridge, en framstående bankman. Talet, som näpeligen passade som bankett-tal på grund av sin längd, utgjorde ett försök till analys av Sveriges ekonomiska och finansiella utveckling och situation. Kronprinsen hade ingen lätt uppgift då han skulle besvara dessa tal, då särskilt de två första voro mycket pampiga. Men han klarade det bra och hälsades med ovationsartade applåder.

      Efter banketten en kraftig trängsel . det var vid två-tiden. När jag kom ned i hallen befanns det att övriga medlemmar av the royal Party farit i väg. Jag lyckade emellertid få tag i en bil som fanns kvar av de 8-9 bilar Ford ställt till vårt disposition. Jag bad chauffören köra till Medical Center. Han svarade först någonting som jag först ej förstod, och körde först till Ritz Carlton. Vid hörnan ropade han till ett par motorcykelpatruller att han ville ha eskort.
      En polis gick fram i gatukorsningen. ”Why”, ropade han. ”The doctor”, svarade chauffören. ”All right”, svarade polisen. Så satte sig ögonblickligen en motorcyklist i gång framför min bil och vi foro i eskortfart till sjukhuset.

      7/7. Metropolitan musserna. Utomordentligt intressanta saker på den historiska och arkeologiska avdelningen. Bl.a. stora statyer i bränd terracotta av etruskiskt ursprung. Krigsguden, en kvinnlig krigare i brunröd bottenfärg. Smycken av bysantiskt ursprung. Tavelsamlingen innehöll bl.a. en stor sal Rembrandt-målningar, Frans Hals, och fransmän som Renoir, Courot, Matisse. Italiensk konst. Amerikansk konst. Ej modern konst.

Telefonerade till Fru Modig, f. Tjäder (var ombord på Kungsholm). Stämde möte på hotellet. Gingo till Trouville, en liten restaurang nära Ritz. God lunch i aircold lokal. Därefter shopping i diverse butiker med Fru Modig som tjänstgjorde som mannekäng. Inköp av silkesstrumpor och klänning. På kvällen supper på Long-Island, där Mr och Mrs Aldridge voro värdar. Jag trodde att bjudningen var i deras hem, men det var misstag. Vi körde väl minst en timme och kommo så småningom ut på landet. Partyt var på en country club. Ett hus på stranden, där på en stor veranda var dukat vid småbord för ett hundratal personer. Kommo fram vid mörkrets inbrott, lite före 9.
Kulörta lyktor och ett negerkapell som spelade inne i ett rum med dörrarna öppna åt verandan. Placering vid småbord. Kom i sällskap som gjorde mig en smula häpen. Det var första gången jag såg en större samling New-York societet på nära håll, uppenbarligen av den mera ogenerade sorten.

Damerna vid mitt bord liksom övriga i aftontoilett. Våldsamt sminkade – jag var ännu inte van vid det. Den ena av mina grannar, som föreföll mig att vara antingen halvfull eller halvimbecill, gjorde tydliga försök att vilja omfamna mig. Hon var ingalunda skön. För att få en lämpligare fördelning ifråga om placering av herrar och damer vid bordet föreslog någon att jag skulle flytta mig, vilket jag utan saknad gjorde. Gjorde nu – fortfarande en något flyktig – bekantskap med nästa. Hon uppförde sig i stort sett korrekt och var dessutom vacker. Konversionen var emellertid i längden ansträngande och ledsam – jag var ännu oövad och negerkapellet  spelade i ett och energiskt under hela suppern, med ett betydligt oväsen, men enligt uppgift med stor skicklighet.
      Förflyttade mig därför efter suppern – man serverade sig själv – till växlande bord, där jag fann att det också fanns fina damer. Hem till sjukhuset på natten. (Kronprinsen och jag hade kommit överens om att stanna kvar där t.o.m. fredagen d. 8/7. Inte vidare entusiastisk över min första kontakt med det amerikanska sällskapslivet, for jag hem. Jag skulle sedermera komma att göra helt andra och kompletterande erfarenheter.

8/7. Gick igenom Out-patient department (Vanderbuilt-clinic) med superintendenten på sjukhuset Mr Mc Cormick, en förtjusande man (sjukhusets ekonomichef). Patientena sorterades i ett stort väntrum, där de också fingo lämna upplysningar (ingen kontroll av dessa). Avgiften från 0 till 5 (?) dollar. Hade vederbörande en viss inkomst hänvisades han till privatläkare (polikliniken var angelägen att ej konkurrera med privatläkarna), men ej vilken som helst sådan. Sjukhuset hade en lista på läkare som det rekommenderade. Från denna sorteringspoliklinik, där en sorteringsanamnes upptogs, hänvisades patienten till den eller den polikliniken. Hela byggnaden inrymde ett stort antal polikliniker.

Såg också Squier utföra en prostatectomi. På kvällen middag på Rainbowroom med Kronprinsen, Kronprinsessan, Steuch, Rudebeck, Crane och Curman. I mitten ett stort runt dansgolv. Vårt bord var i den närmaste ringen intill golvet. Dansade med fröken Steuch. Senare på kvällen – jag satt med ryggen mot dansgolvet – märkte jag till min förvåning att min stol långsamt började att vrida sig. Jag liksom förlorade fotfästet och tittade på de andra om de också förflyttades, vilket ej var fallet. Upptäckte att det var dansgolvet som roterade. Ett av de bakre benen på min stol stod på det roterande golvet, de andra på fast mark. Saken justerades.

Stämningen inom partiet var den bästa. Resan till Boston och Harvard var beslutad och likaså en något förkortad resa väster ut och man hoppades att detta skulle gå bra. När vi lämnade sjukhuset togs farväl av Squier och sköterskorna m.fl. Squier ville inte ha något honorar: ”Han är vårt lands gäst”. När jag sökte opponera mig: ”Hur skulle Ni göra om Mr Rooswelt som Sveriges gäst kom till Sverige och Ni fick ta hand om honom som läkare? Inte skulle Ni begära arvode. Jag har lagt av så mycket jag behöver.”
      Mrs Memier, dagsköterskan, kom in i mitt rum och bad att få tala med mig: ”I only wished to tell you that we all have loved you so much during this time.” Hon sade det på ett så vänligt och rörande sätt att jag blev konfunderad och svarade – säkerligen något tafatt: ”I have loved you.” När hon fått Kronprinsens porträtt senare och tagit farväl av honom, vände hon sig bort och torkade tårar ur ögonen.

          

                         Kronprinsen och hans 2:a hustru, Louise, född Mountbatten

      9/7. Vi flyttade till Ritz och jag översåg mina hittills på två håll fördelade persedlar. Lunch på Japanese Garden med Kronprinsens Steuch, Rudebeck och Mr Aldridge som gäster. På middagen avresa till Boston. Min första bekantskap med Pullmanvagn. Härligt komma in i den kylda vagnen. Vår var den sista i tågsättet med en liten plattform baktill, där man kunde sitta. Vackert landskap. Passerade flera stora städer. Mycket glad middag i dining-car. Svensk hovmästare. Särskilda menuer i gult och blått. Järnvägen bjöd på middag med champagne. Alla möjliga godsaker, som danskt öl m.m.

      Kommo fram till Boston på kvällen med eskort till hotellet Ritz-Carlton. Åkte till vår våning, även nu den 11:e. En förfärlig röra. En massa folk. Hotellets personal, två mycket stadiga detektiver Lawson och Schulze (svensk-amerikaner) som togo sin uppgift i hög grad på allvar. Presskonferens. Ett tiotal reporters. Krångliga frågor till Kronprinsen som han besvarade eller skickligt avvärjde. Bad mig komma fram bredvid honom för att beskådas.

      Så småningom tilldelades vi våra rum. I Kronprinsens salong kom Hovmästaren och frågade vad vi ville ha till middag och var och en beställde sitt. Sedan serverades på takterrassen en helt annan middag med ett synnerligen rikhaltigt smörgåsbord med caviar m.m. och en massa mat (Rudebeck: Oerhört dyr!)

      10/7. På f.m. såg jag lite på de närmaste omgivningarna, brydde mig ej om barnhemmet. Lunch på Brooklins Country Club. Träffade bl.a. Elsa Brändström och hennes man Professor Ulrich. (Var ej jude men av radikal uppfattning. Varit professor i Dresden i psykologi. Blev erbjuden en professur vid Harvard University som han accepterade. Lär sedan ha blivit erbjuden en annan professur i Tyskland, ett erbjudande som enl. uppgift av någon vore att betrakta som en gest.)
      Gjorde även bekantskap med Professor Minot, Nobelpristagare (leverterapien). Åkte med Lamms m.fl. till Boston Garden Hall. Stor inomhuslokal full med folk. Visades av en nationalgardesofficer i en vit uniform med kaskett till Kronprinsens tribun. Imponerande syn. Packat med folk, ca 15 000 människor.

      Programmet: Tablåer 1) indianerna och svenskarna vid deras landstigning i Delaware, 2) en gammal svensk kyrka med orgelmusik och publik från New-Sweden. Sång av amerikansk manskör. Sång av svenska kören under Alfvén. Folkdanser av svensk-amerikanska barn i nationaldräkter. Sång av en barnkör. Fint tal av Kronprinsen. Sista delen på svenska: ”Får jag hälsa hem?” Armuppsträckning och cheers av 15 000 människor. 60 unga damer, hälften i de amerikanska, hälften i de svenska färgerna, inmarscherade företrädda av de båda flaggorna. Bildade sedan figurer. Två damer klädda i de två ländernas färger deklamerade var sin hyllningsdikt till de två länderna. Den ena på engelska, den andra på svenska. Suzamarschen. På e.m. samspråk i baren med några journalister (Vinberg Dagens Nyheter och en amerikansk dito).På kvällen stor bankett given av guvernören (Hover) i Massachusetts. Paraderande nationalgardessoldater.

      Placerad vid honnörsbordet. Ca 1000 personer. Satt mellan Millar och en svensk amerikansk Bostonarrangör. Tal av Guvernören och Mr Lindley, delvis på svenska, m.fl. och Kronprinsen. Efter banketten ombedd av Colonel Crane att vara med om ett party hos en arkitekt, god vän till honom, som upplåtit sitt hem härför. For med Rudebeck som var i sitt bästa natthumör. Crane sade att det var bara en liten bit, men bilturen tog minst en halv timme. Till en förstad till Boston, en trädgårdsstad. Lustigt och trevligt sällskap. Supé uppdukad. En myckenhet champagne. Särdeles söta och rara flickor. Språkade med en flicka i vitt, som skulle bli arkitekt, och en i blommig klänning som skulle bli läkare.

      11/7 (måndag). I bilar till Harvard University i Cambridge. Mottogos vid universitet, där Professor Minat tog hand om mig och visade en mängd byggnader. Belägenheten och hela institutionen mycket imponerande. Lugna härliga parker med stora träd och förtjusande gräsmattor.
      The library. Utställning av svensk litteratur och dito äldre handskrifter. En vacker byggnad för studenterna, ”The Houses”. Flera med klocktorn. I studenternas rum och sittingroom, Memorial Hall med minnestavlor över medlemmar av universitetets kårer, som stupat i kriget. Kyrka.
      Promotion i University Hall. Intågade i procession. Där befann sig förut professorerna i sina kappor, baretter, och stavar jämte några svenska doktorer i svenska doktorshattar. Satt bredvid Hanna Rydh.

      Kronprinsen höll ett tal med en exposé över Sveriges ekonomiska och sociala situation. Lunch i universitetets rektors privata hem för 50 personer. Vackert hem. Därefter förde mig Prof. Minat till universitetets Medical School. Visade mig dels Medicals, dels andra byggnader. Barnsjukhuset demonstrerades av Mc Kenn. Kände till mitt arbete om svalginfektionerna, som han berömde. Själva sjukavdelningarna rätt mörka på grund av överliggande balkonger. Middag i Ritz matsal, som ackompagnerades av åskväder. Avfärd på kvällen till Washington. Färden dit – om detta besök skulle göras – hade mycket diskuterats. Kronprinsen insisterade därpå. Med nattåg till Washington. En smula kylig air-cold vagn.

      12/7. Direkt från tåget till Mr och Mrs Bliss hem. Ett magnifikt hem. Hovmästare, en något äldre man, i jaquette och randiga byxor med ett distingerat yttre och ytterligt diskret uppträdande. Stort magnifikt musikrum inrymmande flygel, skåp med förnämliga samlingar av orientalisk konst m.m. Salong, bibliotek med ett biblioteksbord med en otalig mängd skrifter. Telefonen på en bokhylla dold av fingerade bokryggar. Vinterträdgård, makalösa blommor. Mångenstädes manshöga liljor här och var.

      Första frukost på en gräsmatta i trädgården. Under bordet en bastmatta. Kände mig en smula enkel. Orienterade mig lite i trädgården, som säkerligen var ungefär av Humlegårdens storlek eller större – och detta inne i staden. En magnifik swimming-pool med avklädningsbyggnad. Simbassängen omgiven av pilar, blommor, fontäner. På stränderna vilstolar och kuddar. Magnifika träd, flerhundraåriga ekar. m.m. Därefter installationen i Svenska Legationen där Rudebeck, Millar och jag bodde, mycket varmt. Fröken Schlasberg – syster till Fru Wennerberg – sade att ett besök hos honom skulle intressera mig.

      Och det gjorde det också. Han var svensk och talade ganska bra svenska. Redogjorde för sin verksamhet, demonstrerade sina lokaler och även en del sjukhistorier i anslutning till röntgenfoton och elektrogram. Det hela var onekligen rätt imponerande. Han var diagnostiker och hade inrätt konsultationspraxis. Varje fall – sa han – för diagnos gick han igenom fullständigt (tog säkerligen bra betalt), men det som lönade sig vida mer än utredningsfallen var konsultationsresor. På em. skulle han fara till Baltimore (det var en annan stad och tog e.m.) och hoppades få 1000 dollar därför. Utredningsfallen hade han ”kanske bara några stycken i månaden ibland”.

      Lunch given av USA:s utrikesminister Hull på ett särdeles elegant hotell. Förde Mrs Jones till bordet, som satt till vänster om mig. Kronprinsen förde Mrs Woodrow Wilson, änka efter presidenten. Ett 30-tal personer. Samspråk efter lunchen. Kronprinsen hade ett längre samtal med Hull. Besöket hos Dr. Odén imponerade så på mig att jag efter lunchifrågasatte för Kronprinsen en undersökning av honom följande dag (med hänsyn till kausala moment). Kronprinsen ställde sig tveksam och Kronprinsessan reagerade kraftigt. Det blev ingenting och vid närmare eftertanke insåg jag detta vara bäst., bl.a. därför att tiden var för kort. Skulle f.ö. kanske verkat irriterande på vederbörande.

                                                       

                                   President Wilsons änka Edith (f. Bolling)

      Efter detta samtal ett dopp i swimmingpoolen, diskret instruerad om simdräkt m.m. av hovmästaren. Lätt konversation i vilstolar. Bliss simmade under tiden omkring. Kronprinsessan låg i underklänning.
      På kvällen middag hos Bliss. Hemskt varmt. Fröken Steuch rådde mig att taga av västen, vilket skedde i tamburen. Medan vi väntade på gästerna i den magnifika salongen, gick jag mot ena väggen – efter en cocktail och en liten caviarsmörgås – för att beundra en tavla. En lampa på ett bord i närheten slocknade. Hade fått en sladd med foten, som lömskt nog låg på golvet i samma färg som mattan. En betjänt satte genast i kontakten.
      Något generad vände jag mig mot andra väggen för att titta på en annan tavla. Samma historia med en annan lampa. Kände mig ännu varmare än förut. Gästerna endast 3-4 stycken. En museiman med fru och Mrs Beal, en för sin skönhet och rikedom mycket känd dam.

      Åto middag ½ 9 ute på terrassen. Då alldeles mörkt. På bordet några få ljus med lampskärmar. Omkring bordet några stora kinesiska lyktor och i lövverket i de stora träden, ibland högt uppe, var elektriska lampor placerade så att man ej såg lampan, endast ljuset på blad och grenverk. Detta märkte jag sedan över hela trädgården.
      En utsökt middag med charmanta viner. En S:t Yquem från något finnt årtal under förra århundradet, en Champagne också från ett förnämligt årtal (påstod Rudebeck). ”På middagar hemma” sa R. ”kan man ibland få ett mycket fint vin, men här voro alla vinerna utsökta.”

      Varmt var det och ännu varmare blev man av vinet. Den kvällen var det säkerligen åtskilliga och 300 och alldeles lugnt. Värmen, de väldiga träden, den magiska belysningen, grodornas kväkande i dammarna, en och annan fågel som skrämdes upp (mycket rikt fågelliv), allt bidrog till att ge mig intrycket av en tropisk natt och en festlig sådan.
      Mrs Beal var också mycket lätt att tala med. Klädd helt i vitt med en svandunsliknande cape som hon endast obetydligt använde. Hade rest så gott som över hela jorden. Rudebeck hade träffat henne under förra amerikaresan, på Haiti. Vistades olika delar av året på olika platser – som rika amerikanare ofta göra.
      På kvällen senare en promenad i trädgården nedåt dammarna på små stigar. Elektriska handlyktor hade man bitvis behov av. Var och en beväpnad med en dylik i form av en liten stav. Värmen var tryckande.

      13/7. På f.m. biltur i Washington med fröken Schlasberg. Bil till disposition fr. Bliss. Diplomatkvarteren. Regeringsbyggnaderna. Kapitolium. Mycken marmor. De flesta byggnaderna i klassisk, en och annan i modern stil. Lincoln Memorial (över Virginiasidan) Washingtonmonumentet.
      Hela staden uppgjord enl. ritningar av en fransk arkitekt, vars planer alltjämt fullföljas. Värdiga parkområden. Staden vacker, ej lik någon annan. Paus i Sloan Hotell invid dess simhall. Bad – ensam i Bliss Swimmingpool. Lunch hos Bliss, där brittiska ambassadören med fru (Linsan) voro gäster. En jättelik engelsman. På e.m. vid 5-tiden med natt-tåg till Chikago. Lustig restaurang-vagn med bekväma soffor, möblerad som salong.

      14/7. Kom till Chicago på morgonen. Generalkonsul Castengrens och Boströms vid stationen. Trängsel. Hade visserligen ätit litet på tåget, men foro till Sadale and Cycle Club vid Lake Michigan, en sjö som såg ut som ett hav. Därefter i bilar till respektive värdar i Lake Forest och Lake Bluff. Åkte med Hägglöf och några mer som slutit till. Hela Royal Partyt var samlat igen efter vår färd till Washington.
      Bilturen tyckte vi aldrig tog slut. Allmän häpnad över att vi blivit inkvarterade så långt från staden. Det visade sig vara 7 svenska mil ( = Sthm-Upsala). Fortfarande Fordbilar. For igenom den ena villastaden efter den andra. Resignerade. Slutligen en skogig, urskogsliknande terräng, genomkorsad av fina vägar. Till Blairs där Kronprinsens skulle bo. Sedan till en annan familj, där några andra skulle bo. Så inkvarterades Hägglöf och jag hos P.D. Armours.

      Fantastiskt. Möblerat delvis i modern stil, delvis i Tudorstil. Ett sovrum, mellanrum med W.C., badrum. Sovrum större än vardagsrummet på Sturegatan.(Haralds bostad låg på Sturegatan 34 i Stockholm). Två väldiga sängar med tronhimlar. Hägglöf i ett annat rum. Gemensamt sittingroom för vår räkning.
      Lunch hos någon av de andra familjerna. Därefter i bil in till staden. Nu så gott som ständigt åtföljd – sittande bredvid chauffören – av en och samma detektiv. Namnet omöjligt att erinra sig. Han tog hand om mig på det mest kärleksfulla sätt.

      Mötte Bengt Hamilton utanför Fields Museum. Visade mig sitt sjukhus. Åkte även runt de andra institutionerna. Polikliniken med ett flertal undersökningsrum. Fru Hamilton med. Inne i hallen i Fields. Tillbaka igen till Armours. Mycket vackert med massor av badande på stranden av Michigan. Middag hos brodern till vår familj Armours. Mycket vackert med massor av badande på stranden av Michigan.


      Middag hos brodern till vår familj Armours. Gyldenstolpe och jag och de andra svenskarna. Satt bredvid Mrs King klädd i en klänning i regnbågens alla färger. Påminde litet om Carin Forsner i unga dagar. ”You will never forget me!”

      Spelade kort i ett rum särskilt avsett för diverse spel. Gyldenstolpe och jag, värdinnan och ytterligare en amerikan spelade bridge. Sedan vi hållit på en god stund blev det tal om poängen. Värdinnan föreslog en ytterligt låg, löjligt låg poäng, 0,25 cent ( = i själva verket ett-öres kom jag underfund med). Förlorade gladeligen 3 dollar till värdinnan, som emellertid var mycket söt. Boströms kommo av misstag på middagen i början, men kilade sin väg.

      15/7. Första frukost i armours eleganta matsal. Pratade med en danska och en norska och med ”William” i trädgården: ”Jag har ju gjort som många andra här köpt bil”.  Längtade tydligen hem till Sverige. Bad mig hälsa till en syster. Beskådade den charmanta Swimmingpoolen. På förmiddagen lunch på Chikago Club, där Mr Mlair var värd, 10-15 gäster endast. Dessförinnan Museum of fine arts. E vacker samling svensk konst (Zorn huvudsakligen) ditlånad av Museets chef Mr Corwick. Massa människor samtidigt i museet. Vid de mest oväntade tillfällen var min detektiv framme och hjälpte in mig i en sal som var avspärrad för den stora publiken, som ville titta på Kronprinsen.

      Efter lunch for Ekerot, Blair och jag till Fields Museum. Vi framförde hälsn. Fr. Kronprinsen. I hallen ett par elefanter- Bl.a. mycket stora och välordnade antropologiska och naturhistoriska samlingar. Skulpturer av alla olika människoraser. Chefen var ciceron. Vidare gingo vi igenom aquariet. Sannolikt världens största. I alla fall utomordentligt vackert ordnat. Hajar, ålar och de mest färgskiftande och underliga fiskar från de tropiska vattnen.
      Därefter in till staden i en fenomenal fart, över 100 eng. mil i timman. Detektiven var mycket stolt. Jag frågade om han var beväpnad. Det äro vi alla, svarade han, och tog fram sin laddade revolver och sin polisbricka. Chicago har 3,5 mill. inv. c:a. Har 5-600 detektiver och mellan 7-8 000 poliser. Min detektiv uppenbarligen av den sorten att det ej det ringaste skulle genera honom att skjuta ner någon.

      Tillbaka till Lake Bluff för omklädsel. Bad i swimmingpool. Fick låna en baddräkt av Hägglöf. Kom ut i baddräkt i trädgården och fann en samling damer och herrar lägrade invid swimmingpool och förtärande div. drycker och snattrande. Värdinnan mötte mig och presenterade mig för ett par som jag inte kände förut. Jag hade inga glasögon och kunde inte bedöma situationen. ”Do you like whisky and soda, Doctor?”

     Jag tog mig ett dopp i swimmingpoolen och drog mig sedan tillbaka till en annan sittplats och förtärde en del orangejuicer. På kvällen in till den stora banketten på Stevens Hotel. Denna var ännu mera svenskbetonad än de föregående, även nu omkring 1000 personer. Sång av blandad mans- och damkör under anförande av Mr. Carlson. Mr. Chindblom toastmaster. Fören (jude) och Mayern (irländare), Linley (på svenska) och Kronprinsen, m.fl.
      Satt vid ett av konsulsborden mellan brittiske generalkonsulns fru och konsuln (skotte). Den senare en mycket trevlig man. (”Man skall framför allt tänka på framtiden och ej det som har passerat”.)

      16/7. Åkte in med detektiven på f.m. Han var mycket stolt över farten. Var uppe med honom på Stevens Hotels takterrass. Lunch på Svenska klubben. Placering vid avlånga småbord, bredvid en doktor Christienson (kirurg). Svensk kör. Svenskt smörgåsbord.

      Därefter massmeeting på the Soldiers field. Foro i kortege. Kronprinsens i öppen bil. Möttes utanför stadion av en skvadon kavalleri med svarta hästar. Infärd runt stadion till tribunen.

      Defilé av militär av olika vapenslag, infanteri, kavalleri (lancierer på bruna hästar), gossorkester, nationell ungdom och ungdomsföreningar, en jonglerande och piruetterande flicka o.s.v. Ungefär halva lokalen fylld (rymde 75-80 000). Sång av manskör. Tal av guvernören, mister Boström (introducerade), Kronprinsen på engelska och svenska. Lokalen var jättelik och kontakten med publiken kunde därför ej bli densamma som i Boston Garden. Men mycket festligt och vackert.

T.v. Lanciär till hästm t.h: Harald var troligen klädd i sin hovdräkt med galonerad båtmössa och värja liknande den som bärs av mannen till höger om Roosevelt (i käpp och hög hatt) i mittenportalen    

På kvällen före avresan stor middag hos Blairs, Kronprinsens värdfolk. De hade för kvällen byggt ut sin veranda. C:a 75 personer. Särdeles många stiliga människor. Vackra och välklädda damer. Stor gala för herrarna. Talade bl.a. med Mr. Corwick (museimannen), Mrs Blair (karaktäristisk blick), Missis Linn (vackert grått hår). Förtjusande musik i en avdelning av verandan av ett kapell Hawaimän. Nattåg ganska sent till Minneapolis.

S:t Paul-Minneapolis station

17/7. Anlände S:t Paul-Minneapolis kl. 8 Trängsel på stationen. Till ett hotell för frukost i smårum. Verkade som ett jul bord. Ljus på serveringsbordet. Små varma korvar e.t.c. I smårum. Gemytligt och varmt. Rätt enkelt hotell.
      Det var svenskarnas dag. Färd i cortége från St Paul-Minneapolis (vardera staden ½ million). Jag i sällskap med Boströms.Först till Minnahaka (”det skrattande vattnet”) vattenfall i park med Wennerbergs staty. Sångarhyllning och kransnedläggning av Fru Broström.

      Färden fortsattes i strålande väder. Längs sjöar genom villasamhällen. Vägarna kantade av tusentals människor. Man beräknade att 150 000 personer hyllade Kronprinsen. Varmhjärtat, ljusklädda, en och annan i baddräkt. Till lunchlokalen, en stor hall. Blev placerad bredvid Dr. Hamplin Mattson som föreslog mig att följande dag köra mig i sin bil till Rochester och Mayokliniken.
      Efter lunchen /Fair Grounds) lite vila i något slags privathem (lustigt och praktiskt sybord).

      Så till Fair Grounds, en stor öppen sportplats med halvcirkelformig läktare fylld av folk (beräknades 40-60 000) med utsikt över ett kulligt slättland med träddungar. Naturen som vi foro igenom förtjusande. Publiken delvis sittande, delvis stående omkring tribunen, stående som en i ljusa färger målad jätterabatt.
      Parad av lancierer. Salut med luftvärnskanoner. Tal av Mayorn. Konsert. Kronprinsens tal. Ytterst livlig kontakt ped publiken. De närmast stående bådo oss hälsa hem. Edlas släktingar m.fl. Talen från en tribun längre fram. Å dessa folkdanser i svenska dräkter (svenskarnas dag). Efter Kronprinsens tal ovationer. Denna fest och färden dit bildade höjdpunkten av upplevelser av detta slag. Därefter i bilar till Minetonka (= det stora vattnet).

      Gyldenstolpe trodde att han skulle bo hos samma familj som jag (Atkinsons). När vi kommo fram var ett av alla rummen fullt av mina och Millars 14 kollin. Det blev också så att Millar kom dit. Åtskilligt skämt med att vi hade så mycket resgods. Millar och jag fingo dela rum (enda gången jag ej hade eget rum).
      Pratstund på terrassen mot sjön. Vackra träd. Ett förtjusande landskap. Mannen i huset hade sannolikt varit kvarnägare. Äldre man, mycket gemytlig. Frun åtskilligt yngre, mycket behaglig och snäll.

      Middag till vår ära. Ett tjugotal personer. Cocktail på terrassen. Plymton, museiman. Satt till höger om värdinnan ( = hedersplatsen). Här liksom på andra privata middagar ej några tal. Åto i 2 rum i det trevliga och vackra sommarhuset.

      Efter middagen åkte vi till en annan familj (stort magnifikt ställe), där var reception för ett 150-tal personer. Min värdinna tog mig allt som oftast under armen och presenterade mig för den ena efter den andra – herrar och damer. Så några minuters konversation, och så vidare. En av herrarna: ”I like you very much, you have a twistle in your Eyes, that I like.” Detta sade han utan krumbukter, vänligt och ärligt menat. Hem jämförelsevis tidigt vid 11-1/212-tiden.

      18/7. Väcktes kl. 6. Klädde mig tyst och lyckades detta utan att väcka Millar. En härlig morgon. Kl. 7 hade Dr. Hamplin Matson med sin bil anlänt och då åto vi frukost. Både värden och värdinnan deltogo. Fingo till efterrätt plättar med maple-syrup (fas av en lönns sav).
      Så iväg till Rochester. Landskapet mycket bördigt. Påminde littet om Skåne. Svenskbygder. På sina håll norska och danska (övervägande) byar eller samhällen. Vi gjorde en väldig fart på high-way. I regel 100 km i timman. Efter 21/2 timme voro vi framme i Rochester, en stad på 25 000 med Mayo-Clinic som ett väldigt centrum. Visades kring på ett mycket systematisskt sätt av Dr. Helmholtz.

   Poliklinikerna, chefernas arbetsrum, laboratorium, hall med porträtt i friteckning över de arbetande läkarna. Världskarta med utprickning av deras hemorter. Balfour. Den ena av bröderna Mayo.
     

                            

                                           Harald Ernberg blev dryga 69 år, han gick ur tiden 1944.